Sköld Peter Matthis och Lasse Lindström: Replik på DN:s ledare

Artikeln refruserades av Dagens Nyheter.


Kampen mellan det onda och det goda förknippas med George W Bush. Det är synd att Dagens Nyheters ledare (24/11) använder samma demagogi. Vad George Bush vill dölja är uppenbart. Vad DN vill dölja är obegripligt.

Inte bidrar DN till förståelsen av varför bosnier, serber, kroater, albaner, romer, judar i förra Jugoslavien måste offra liv, hem, trygghet och grannsämja. DN angriper uppdiktade motståndare och argument: "Srebrenica-förnekare", "några av Ordfront Magasins medarbetare", "de Vietnamkrigsnostalgiska", "en liten sekt" som "vill förvandla allt till amerikansk ondska".

Vi anser att det finns all anledning att fortfarande ifrågasätta USAs roll i världen; det behovet upphörde tyvärr inte 1975 vid USAs nederlag i Indokina. I själva verket är behovet nu ännu större när USA inte längre behöver bekymra sig om någon strategisk medtävlare av samma klass som Sovjetunionen då var. Världen har inte blivit fredligare eller mer demokratisk sedan "det goda" segrade över "det onda" i kalla kriget.

I krigen i det neutrala Jugoslavien kom USA att spela en allt viktigare roll som bör ifrågasättas. Var USAs outtalade mål då de nya politiska och militära styrkepositioner som råder i Balkan i dag? DN-ledaren ger inga bidrag till klarhet om det, inte heller om effekterna av bombningarna, laglöshet och maffiavälde, arbetslöshet och ekonomisk anarki, etniska och politiska motsättningar, diskrimineringar och politisk apati.

USAs roll i Israel, Afghanistan och Irak är känd. Men vad gör USA i de forna sovjetländerna norr om Kaukasus och i Centralasien? Efter Sovjetunionens sammanbrott har USA byggt ut sitt inflytande: Olja och militärmakt.

Och i Georgien? Proamerikanska krafter tog över sedan förre presidenten Sjevardnadze svängt och tycktes vilja ge ryska intressenter, i stället för amerikanska, tillträde till oljan. Mer finns att läsa i Wall Street Journal och kanadensiska The Globe and Mail den 24 november.

Varför förminska allt till "en liten grupp människors nostalgi efter Vietnamkrigets dagar"? Protesterna i Sverige 2003 mot USAs krig i Irak var starkare än protesterna mot vietnamkriget.

Men om nostalgi är en fråga kan vi känna saknad efter de icke-allierade ländernas rörelse på 70-talet, inom och utom FN. Dess försvar för suveränitet och icke-inblandning är vad små länder kan sätta upp mot överrustade och aggressiva imperialister. Det gäller även Sverige och Balkan.

Den rörelsen hörs det mycket litet av idag och USA står ensamt som supermakt. På 60-, 70-, och 80-talen var supermakterna tvungna att skaffa sig marionettregimer och andra ursäkter när de skulle utvidga sina respektive sfärer. Då var det politiskt omöjligt med krig i förebyggande syfte. Idag firar demagogin om kampen mellan det onda och det goda triumfer.

USA använder "Kampen mot terrorismen" för att driva en aggressivare politik än någonsin. Linjen från Jugoslavien över Afghanistan och Irak, Syrien, Iran och Nordkorea går parallellt med inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter inom och utom USA. Guantánamo, Department of Homeland Security, Patriot Act och Echelon är några ledord.

Nu senast har "Baghdads erövrare" general Tommy Franks förutspått militärstyre i USA. Han är den förste i USA-nomenklaturan som talat om att det kan bli nödvändigt att avskaffa författningen.

Detta är de verkliga frågorna.

Sköld Peter Matthis
fd ordförande för De förenade FNL-grupperna

Lasse Lindström
fd redaktör för Vietnambulletinen