Klas corbelius: Samarbete istället för påhopp

refuserad av tidskriften Arena i dec. 2003


Maciej Zaremba hittar en artikel där Ordfront är ute på hal is. Förutom tvivelaktiga källor så skriver man om ett ämne som är non grata, bara att kritisera medias bevakning av massmord blir i Zarembas och många andras ögon att i någon mening rättfärdiga slaktandet. Zaremba passar på att ta fram storsläggan och "avslöjar" Ordfront. Går tidningen inte att lita på den här gången måste vi betvivla allt annat som tidningen och inte minst bokförlaget publicerar.

Jag vet inte så mycket om detaljerna i sakfrågan, mer än att sanningen är krigets första offer. Partsinlagorna tar över och i regel är det västmakternas syn på saken som vi matas med. Arena publicerade under NATO:s bombningar 1999 en intervju med Arne Ruth och Olle Svenning om "den serbiska sjukan" där de försvarade kriget. Ruth funderade till och med på att man kanske skulle "beväpna UCK-gerillan".

På Zarembas spik kokar Magnus Linton vidare (Arena nr 6/03). Helt plötsligt innebär Ordfronts EU- och EMU-kritiska linje att de hånar även Haagtribunalen. Istället för att bli förbannad hade det varit bra om Linton faktiskt hade läst andra artiklar i Ordfront än de Dagens Nyheter väljer att såga.

Visst är Ordfront kritiska till tribunalen, men det handlar mer om vad den inte gör. I nr 5 i år publicerades en artikel med rubriken "Skicka Blair till Haag". Före och efter bombningarna fanns flera artiklar som såg just domstolen i Haag som ett alternativ till NATO:s bomber.

Soppkoket går vidare och det finns helt plötsligt bara två sorters vänster, dels en unken nationalistisk som springer ur föreställningen att allt går åt helvete, dels alternativglobalisterna som "kämpar för en demokratisk globalisering som kan matcha den ekonomiska". Att först definiera kategorierna och sedan placera sig själv i den positiva är en gammal härskarteknik som jag hoppades att den moderna vänstern skulle lämna kvar på skräphögen.

Hela Arena-artikeln inleds med att Ordfront haft mage att kritisera Arenas EU-federalistiska linje. Kanske blev Linton sårad, men borde istället tagit chansen till en spännande diskussion. För visst är Linton något på spåren i de olika synerna på nationalstaten, men istället för konstruktiv debatt i en av vänsterns verkliga knäckfrågor blev det mest taskiga påhopp.

Själv är jag sedan flera år prenumerant på båda Arena och Ordfront. Jag är skeptisk till dagens centralistiska EU, sa nej till EMU för att det blir nästan omöjligt med ekonomisk demokrati, kämpar i Attac för en annan globalisering med tobinskatt, deltagande demokrati och offentliga pensionssystem. Jag kallar mig för kristen socialist.

Och så vill jag spränga alla onödiga kategorier och uppdelningar. Det är bättre att hitta gemensamma allianser och kämpa tillsammans. Bara så kan vänstern lämna dagens reservat och verkligen uppnå långsiktiga förändringar.

Klas Corbelius, Norrköping